Helvetesdagen närmar sig.
Med stormsteg. Det är säkert fler än jag som i detta nu känner att den snart är här.
Jag vill inte men det går inte att komma undan, tro mig jag har tänkt ut många olika lösningar. Men nej, ingen håller riktigt i slutändan. Jag måste ta tag i den, möta den med makt. Det är det jag måste göra. Och mitt i allt detta så måste jag utnyttja mina barn, det är nog det som ändå känns värst.
Jag ska använda dom 2 liv jag själv satt till världen, jag ska ANVÄNDA dom för att känna mig bättre som människa. Fy fan, men det är den lösning jag har. Framför att totalt nervärdera mig själv och få andra att tro en massa som inte stämmer. Hualigen.
Vad det är för dag som närmar sig?
Det är #pantaflaskordagen#. Usch usch, jag vill inte ens benämna den.
Dagen då jag inför ca 10000 åskådare ska stå med en kundvagn full med svarta sopsävkar och stoppa dessa jävla flaskor i en seeeeg maskin som inte gör annnat än hånskrattar åt mig för varje
flaska jag stoppar i. Och till råga på allt så ger den ifrån sig ett piiiiiip så hela stan hör, och en text typ MASKINEN FULL,KALLA PÅ PERSONAL står med stora bokstäver på displayen. Inte nog med att 10000 st ser vad jag gör, det ska dit extra personal också. Samma människa som sen sitter i kassan när jag kommer med LAPPEN.
Och det spelar ingen roll att jag för varje flaska säger högt och tydligt: Oj flickor vad MYCKET pengar NI får nu! Nej folk VET, dom står där bakom och BEKLAGAR, det är det dom gör.
Beklagar att jag min stackare, säkert ensamstående med dessa två små otåliga barn måste PANTA flaskor för att överleva. Fy hur sverige har blivit bla bla bla.
Jag VET vad dom tänker. Dom står där och gottar sig i vad dom tror är andras olycka.
Och inget kan jag göra för att förklara att så är inte fallet. Jag HAR jobb, hus, sambo, 3 bilar mm mm mm. OCH jag pantar dessa jävla flaskor för milljön och för att det är så man ska göra. Nej, det spelar ingen roll. Dom VET.
Jag har funderat på att helt dra in dryck i pantflaskor i familjen, att slänga dessa i soptunnan, att "råka" slänga med dom när jag lämnar tidningar, att helt enkelt låta skiten ta upp hela gäststugan på 40kvm. Men det är ju inte rätt. Jag skulle ju kunna panta efter varje flaska men vem gör det???
Nej man samlar på sig skiten, det är det man gör.
Sist jag pantade då va det ca 2 års förbrukning... det tar tid.
Och det är väl ca 2 år sedan typ.
Så.. nu är den snart här, helvetesdagen när jag med högburet huvud lägger in stöten och åker
med tanken: "Det skiter man väl i!"
//J
Jag vill inte men det går inte att komma undan, tro mig jag har tänkt ut många olika lösningar. Men nej, ingen håller riktigt i slutändan. Jag måste ta tag i den, möta den med makt. Det är det jag måste göra. Och mitt i allt detta så måste jag utnyttja mina barn, det är nog det som ändå känns värst.
Jag ska använda dom 2 liv jag själv satt till världen, jag ska ANVÄNDA dom för att känna mig bättre som människa. Fy fan, men det är den lösning jag har. Framför att totalt nervärdera mig själv och få andra att tro en massa som inte stämmer. Hualigen.
Vad det är för dag som närmar sig?
Det är #pantaflaskordagen#. Usch usch, jag vill inte ens benämna den.
Dagen då jag inför ca 10000 åskådare ska stå med en kundvagn full med svarta sopsävkar och stoppa dessa jävla flaskor i en seeeeg maskin som inte gör annnat än hånskrattar åt mig för varje
flaska jag stoppar i. Och till råga på allt så ger den ifrån sig ett piiiiiip så hela stan hör, och en text typ MASKINEN FULL,KALLA PÅ PERSONAL står med stora bokstäver på displayen. Inte nog med att 10000 st ser vad jag gör, det ska dit extra personal också. Samma människa som sen sitter i kassan när jag kommer med LAPPEN.
Och det spelar ingen roll att jag för varje flaska säger högt och tydligt: Oj flickor vad MYCKET pengar NI får nu! Nej folk VET, dom står där bakom och BEKLAGAR, det är det dom gör.
Beklagar att jag min stackare, säkert ensamstående med dessa två små otåliga barn måste PANTA flaskor för att överleva. Fy hur sverige har blivit bla bla bla.
Jag VET vad dom tänker. Dom står där och gottar sig i vad dom tror är andras olycka.
Och inget kan jag göra för att förklara att så är inte fallet. Jag HAR jobb, hus, sambo, 3 bilar mm mm mm. OCH jag pantar dessa jävla flaskor för milljön och för att det är så man ska göra. Nej, det spelar ingen roll. Dom VET.
Jag har funderat på att helt dra in dryck i pantflaskor i familjen, att slänga dessa i soptunnan, att "råka" slänga med dom när jag lämnar tidningar, att helt enkelt låta skiten ta upp hela gäststugan på 40kvm. Men det är ju inte rätt. Jag skulle ju kunna panta efter varje flaska men vem gör det???
Nej man samlar på sig skiten, det är det man gör.
Sist jag pantade då va det ca 2 års förbrukning... det tar tid.
Och det är väl ca 2 år sedan typ.
Så.. nu är den snart här, helvetesdagen när jag med högburet huvud lägger in stöten och åker
med tanken: "Det skiter man väl i!"
//J
Kommentarer
Postat av: cia
DU är galen! men det skiter man väl i !
åk på olika ställen vettja =)
kram
Postat av: Amanda
Haha! Känner igen mig!
Tyckte det var pinsamt vad mycket det fanns i källaren hemma. Nu finns det högst två platskassar ;)
Trackback
