Avstämning
Hur har veckan som gick gått? Bra är summeringen. Fram till torsdagen va det jobb, fullt upp som vanligt.
På fredagen hade jag ledig dag och åkte med Krille och barnen till Järvzoo som dagis anordnade. Hade en kanondag med bra väder och skön promenad. Det är e året i rad som vi åker dit nu, i Maj varje år har vi åkt. Inte med dagis, det va första gången men det föll sig att bli precis i Maj så det passade ju bra.
Det har blivit en tradition för oss, och barnen uppskattar det mycket.
Även lite annat kul har gjorts under veckan men det behåller jag för mig själv ett tag till.
Mattläggaren har varit hos oss och spacklat också, på onsdag kommer han och lägger in mattan. Äntligen!!
Kommer bli jättefint.
Jaja, nu får det räcka för idag. Tjineling!
På fredagen hade jag ledig dag och åkte med Krille och barnen till Järvzoo som dagis anordnade. Hade en kanondag med bra väder och skön promenad. Det är e året i rad som vi åker dit nu, i Maj varje år har vi åkt. Inte med dagis, det va första gången men det föll sig att bli precis i Maj så det passade ju bra.
Det har blivit en tradition för oss, och barnen uppskattar det mycket.
Även lite annat kul har gjorts under veckan men det behåller jag för mig själv ett tag till.
Mattläggaren har varit hos oss och spacklat också, på onsdag kommer han och lägger in mattan. Äntligen!!
Kommer bli jättefint.
Jaja, nu får det räcka för idag. Tjineling!
Dagen
Wow, idag har det varit en dag med lite drag i minst sagt =) Allvar och galenskaper i en gemensam kompott. Vissa chockade mer än andra och blev tagna för att vara någon helt annan än den personen är! Visste inte vart jag skulle ta vägen för att inte skämma ut mig totalt och asgarva!
Andra chockade många på helt annat sätt och det va nog välbehövligt.
Ja, summan är att idag blev mycket sagt och många bomber utlösta. Som ett åskväder, svart och mulet länge sen drar det över ett rejält oväder också klarnar det upp igen! Kanske.. =)
Well, på vägen hem fick jag fortsätta mitt ledarskap med frågeteknik. Suck. Kanske blev nåt bra av det med? Hoppas det.
Väl hemma är det iallafall helt jobbfritt, då får man vara på den nivå där man ibland trivs allra bäst, nämligen på en 4årings och en 2årings nivå =) Älskért!!
Va ute lite med barnen sen duschade vi och nu hux flux sover båda 2...? HUr gick det till? Ja säg det.
Jaha, dags att lägga om taktik.. vad ska jag nu göra då? hmm... gå ut och kolla lite i trädgården tror jag. Krille är och hjälper en kompis med nån bil eller hur det va.
Imorgon börjar han jobba igen, så nu drar långveckorna igång på allvar för både mig och barnen. Ja för han själv med men han bryr sig inte lika mycket som vi! Han jobbar 7.00-19.00 så det blir långa dagar och jag måste lämna barnen på morgonen och hämta dom sent på em när jag slutar, tur att det går att använda flextid ibland =)
Imorgon jobbar jag också kväll så då ska farmor hämta barnen, kanon det. Tack Britt!
Jaja, nog om detta.
Ut va det jag skulle gå.
Tjing.
Fullt upp!
Det är det. Jobb, jobb hela dagarna, varje dag hela veckan. Äntligen hemma igen hos mina finaste, det är heelt fantastiskt att komma hem till som högt säger Maaaammmaaa!! Också får man en jättekram och en resumé av dagen dom haft. Vi har varit ute, grävt i sandlådan, cyklat, hjälpt pappa med massa saker mm mm mm
Inte nå avundsjuk blir jag heller, vaddå jag har ju det så bra inomhus 9 timmar om dagen, oavsett hur varmt det är ute och hur mycket solen än skiner! Äsch, man får vara glad att man har ett jobb. Ville jag vara ute skulle jag väl sökt ett sådant jobb ellerhur??
Men det där med att få vara hela dagarna med barnen, det blir jag avis på.
Även när dom är på dagis blir jag avis. Så äre.
När barnen somnat för kvällen är det ingen rast och ro då heller, då har jag fejjan och alla bloggar att läsa igenom. Och det tar sin tid.. jag ska kommentera, skriva i loggen, uppdatera mm mm
Är det undra på att man känner av stress ibland? På väg rätt in i väggen liksom. Nej, nu har jag bestämt mig, jag måste lugna ner mig. Så det är nu planerat att införas så snart Fejjan läggs ner, bloggarna blir förnjudna och när regeringen sätter ett arbetsförbud för friska människor. Det sistnämda lär väl hända först...
Så får det bli.
Snart är det semester från jobbet, i 5 hela veckor =) Det kommer behövas, men som vanligt kommer jag bli rastlös och längta dit. Jag vet precis hur jag funkar på det planet.
äh, nu ska jag kolla på tv och läsa lite fler bloggar.
Ha en bra kväll!
Inte nå avundsjuk blir jag heller, vaddå jag har ju det så bra inomhus 9 timmar om dagen, oavsett hur varmt det är ute och hur mycket solen än skiner! Äsch, man får vara glad att man har ett jobb. Ville jag vara ute skulle jag väl sökt ett sådant jobb ellerhur??
Men det där med att få vara hela dagarna med barnen, det blir jag avis på.
Även när dom är på dagis blir jag avis. Så äre.
När barnen somnat för kvällen är det ingen rast och ro då heller, då har jag fejjan och alla bloggar att läsa igenom. Och det tar sin tid.. jag ska kommentera, skriva i loggen, uppdatera mm mm
Är det undra på att man känner av stress ibland? På väg rätt in i väggen liksom. Nej, nu har jag bestämt mig, jag måste lugna ner mig. Så det är nu planerat att införas så snart Fejjan läggs ner, bloggarna blir förnjudna och när regeringen sätter ett arbetsförbud för friska människor. Det sistnämda lär väl hända först...
Så får det bli.
Snart är det semester från jobbet, i 5 hela veckor =) Det kommer behövas, men som vanligt kommer jag bli rastlös och längta dit. Jag vet precis hur jag funkar på det planet.
äh, nu ska jag kolla på tv och läsa lite fler bloggar.
Ha en bra kväll!
19.25
Är klockan denna onsdagkväll och mina finaste sover redan, Krille är ute och byter jhullager på bilen och
här sitter jag. Blir lätt så på kvällen när jag jobbat och allt blir tyst och lugnt i huset. Då hamnar jag i soffan med datorn =)
Den här veckan och slutet på förra veckan har varit sanslöst tung på alla sätt på jobbet. Usch och fy så mkt energi den tagit, och negativ sådan. Inte bra, men så är det. Jag är av den kalibern att jag vill att det mesta ska gå rätt till på jobbet och det har det inte gjort senaste tiden och då är jag den som säger stopp. I och med det så får jag också lägga ganska mycket energi på det.
Jag fullkomligt hatar orättvisa och fulspel, det går inte hem hos mig och då säger jag det med. Jag kan bara inte låta saker och ting rinna mellan fingrarna, till mångas förtret men det är bara att gilla läget. Sån är jag, oavsett om du gillar det eller inte liksom.
Och allt det här gör vi (jag har inte varit helt själv men nämner inga andra namn) ju helt enkelt för att vi tycker så förbannat mycket om våra jobb och vill inget hellre än att det fortsätter så.
Det är överlag mycket mer positiv energi innanför dörrarna än negativ. Är bara nu en period det varit annat.
Men redan idag kändes det lite bättre, har fått mailsvar som jag gillar och gör att jag får lite kraft igen.
Och nu är jag ju ledig imorgon och kan koppla bort jobbet helt och samla ny bra energi =)
På hemmaplan är det som vanligt väldigt bra, lite bättre t om! Krille har gjort badrummet helt klart för mattläggning! Det gillas så jäkla mycket. Den 20e kommer mattläggaren och drar igång, najjs.
Sen är det dagar bara innan vi kan inviga vårt NYA badrum!
När det är klart kan Krille fortsätta med bygget i resten av huset. Det är badrumemt som stoppat upp nu.
Jag gillar!
Nu ska jag softa vidare i soffan,
Kram på er
här sitter jag. Blir lätt så på kvällen när jag jobbat och allt blir tyst och lugnt i huset. Då hamnar jag i soffan med datorn =)
Den här veckan och slutet på förra veckan har varit sanslöst tung på alla sätt på jobbet. Usch och fy så mkt energi den tagit, och negativ sådan. Inte bra, men så är det. Jag är av den kalibern att jag vill att det mesta ska gå rätt till på jobbet och det har det inte gjort senaste tiden och då är jag den som säger stopp. I och med det så får jag också lägga ganska mycket energi på det.
Jag fullkomligt hatar orättvisa och fulspel, det går inte hem hos mig och då säger jag det med. Jag kan bara inte låta saker och ting rinna mellan fingrarna, till mångas förtret men det är bara att gilla läget. Sån är jag, oavsett om du gillar det eller inte liksom.
Och allt det här gör vi (jag har inte varit helt själv men nämner inga andra namn) ju helt enkelt för att vi tycker så förbannat mycket om våra jobb och vill inget hellre än att det fortsätter så.
Det är överlag mycket mer positiv energi innanför dörrarna än negativ. Är bara nu en period det varit annat.
Men redan idag kändes det lite bättre, har fått mailsvar som jag gillar och gör att jag får lite kraft igen.
Och nu är jag ju ledig imorgon och kan koppla bort jobbet helt och samla ny bra energi =)
På hemmaplan är det som vanligt väldigt bra, lite bättre t om! Krille har gjort badrummet helt klart för mattläggning! Det gillas så jäkla mycket. Den 20e kommer mattläggaren och drar igång, najjs.
Sen är det dagar bara innan vi kan inviga vårt NYA badrum!
När det är klart kan Krille fortsätta med bygget i resten av huset. Det är badrumemt som stoppat upp nu.
Jag gillar!
Nu ska jag softa vidare i soffan,
Kram på er
Sen lördagkväll o lite annat
Hej du fina!
Det är så kändisarna börjar varje inlägg i sina bloggar, alltså VARJE inlägg. Jag tycker inte om det. Så är det bara, jag fattar inte vad det ska göra för mig som läser? Att varje gång mötas av detta patetiska.
Usch, jag börjar om.
Det är sen lördagkväll och här sitter jag. Det hör inte till vanligheten men idag är våra barn hos sin morfar och kommer inte hem förrän imorgon. Då kan jag ta mig lite sen tid att sitta uppe, tycker du inte?
Men om jag ska vara ärlig så är jag så trött att jag snart somnar med fingrarna på tangenterna men jag ska försöka göra inlägget klart innan... Ha överseende.
Jag o Krille har fördrivit dagen med att hälsa på min sysyter, va jättetrevligt och fint kök får dom =)
Sen slöade vi mest på eftermiddagen och va till Krilles föräldrar och grillade, gud så gott det va!!
Det va där tröttheten slog till och den sitter i. Vi bestämde oss för att vi tar det lugnt resten av kvällen och donar hemma, så jag har skurat kaklet som Krille kaklat i nya badrummet och han gjorde nytt avlopp (fräscht) i källaren.
In till stan och köpte snus och kattmat för katterna hade slut på mat och kunde absolut inte vänta till imorgon när affären öppnar, nej nej. NU skulle matjäveln serveras. Ja ja ja. Vi åker, LUGNA MÄ.
Nu har dom fått maten serverad, och hur många va då hungriga tror du??? 1 av 2. Men skit´it då.
Jag kommer ALDRIG mer köpa mat åt er bara för att NI vill det, ha! Hämden är ljuv...
Imorgon när barnen komer hem så har vi bestämt att det ska vara sol och vindstilla så vi kan vara ute, sådeså väderguden nu vet du det.
Har du förresten sett va fin min blogg är nu? Snälla Amanda har hjälpt mig att piffa till den, blev jättebra! Tack Amanda! (Igen)
Nu äre roligare att skriva inlägg när den är mer personlig.
Go´natt påre
Kram
Men men nu ska jag lägga mig, orkar inget mer och ont i huvudet har jag också. Blä.
Det är så kändisarna börjar varje inlägg i sina bloggar, alltså VARJE inlägg. Jag tycker inte om det. Så är det bara, jag fattar inte vad det ska göra för mig som läser? Att varje gång mötas av detta patetiska.
Usch, jag börjar om.
Det är sen lördagkväll och här sitter jag. Det hör inte till vanligheten men idag är våra barn hos sin morfar och kommer inte hem förrän imorgon. Då kan jag ta mig lite sen tid att sitta uppe, tycker du inte?
Men om jag ska vara ärlig så är jag så trött att jag snart somnar med fingrarna på tangenterna men jag ska försöka göra inlägget klart innan... Ha överseende.
Jag o Krille har fördrivit dagen med att hälsa på min sysyter, va jättetrevligt och fint kök får dom =)
Sen slöade vi mest på eftermiddagen och va till Krilles föräldrar och grillade, gud så gott det va!!
Det va där tröttheten slog till och den sitter i. Vi bestämde oss för att vi tar det lugnt resten av kvällen och donar hemma, så jag har skurat kaklet som Krille kaklat i nya badrummet och han gjorde nytt avlopp (fräscht) i källaren.
In till stan och köpte snus och kattmat för katterna hade slut på mat och kunde absolut inte vänta till imorgon när affären öppnar, nej nej. NU skulle matjäveln serveras. Ja ja ja. Vi åker, LUGNA MÄ.
Nu har dom fått maten serverad, och hur många va då hungriga tror du??? 1 av 2. Men skit´it då.
Jag kommer ALDRIG mer köpa mat åt er bara för att NI vill det, ha! Hämden är ljuv...
Imorgon när barnen komer hem så har vi bestämt att det ska vara sol och vindstilla så vi kan vara ute, sådeså väderguden nu vet du det.
Har du förresten sett va fin min blogg är nu? Snälla Amanda har hjälpt mig att piffa till den, blev jättebra! Tack Amanda! (Igen)
Nu äre roligare att skriva inlägg när den är mer personlig.
Go´natt påre
Kram
Men men nu ska jag lägga mig, orkar inget mer och ont i huvudet har jag också. Blä.
Två starka viljor. Osså jag.
Jag ska ta ett cenario ur mitt liv som är för mig rätt tålamodsprövande.
Hem från jobbet, vill verkligen vara ute för det är finväder. Flickorna precis hämtade på dagis av Krille.
Jag: Tjejer, nu är vi ute en stund innan vi går in och äter.
Där börjar det, i samma sekund jag hör mig själv säga meningen så tänker jag "din idiot, vad äre du säger??"
Det är försent.
J- NEJ, jag vill äta.
L - Jag vill vaja ute mamma, räva i sannlådan.
Där står jag. Mitti. Vill inget hellre än att marken under mig plötsligt öppnar sig och gör ett stort hål under mina fötter, bara för mig. Men nej, önskningar vet vi ju hur det är med. Dom faller inte in. Inte heller denna.
J- Jag SKA äta. NU. Jag är ju hungrig.
Redan nu vet jag vad jag har framför mig, de här kommer ta tiiid. Och det kommer inte bli så mkt tid över för att räva i sannlådan, eller till att äta mat. För det är ju inte bestämt ännu vad vi ska göra.
I detta nu så måste jag bestämma VEM som ska få grina hjärtskärande och få mig att framstå som den absolut sämsta mamman i hela världen. Vem ska jag göra olycklig?
Ja det är frågan.
Jag vet måånga enkla knep för att få dom att göra precis som jag vill, men med mitt sinne för barnuppfostran och för hur jag tycker att det ska vara och hur jag tycker att mina små ska formas för livet så tar jag inga enkla knep. Jag skulle kunna säga, Ok, J om vi är ute och leker en stund och sen går in och äter så får du mysa med mig och godisskålen ikväll. Eller: Ok, L om vi går in och äter nu så får du godis till efterrätt.
Det går ju hem, såklart. Vem nappar inte på godis när man är 2 och 4 år?? Eller 33??
Men nej sörru, så lätt gör jag det inte för mig. Vi äter godis på lördagar och inget annat.
Så det är bara att ta striden.
Jag: men om vi går in och äter nu L så är vi mätta i magen sen och kan gräva jäääättemycket, ellerhur??
L: NEJ!
Jag: J om vi är ute en stund så är vi ÄNNU mer hungriga sen och kan äta jättemycket!
J: Jag kan inte bli hungrigare än nu.
Ok, nu är det liksom slut på alternativ och hålet i marken än mer önskat. Såklart fylls inte min önskan. Nu heller.
Vad är viktigast?? Mat elelr utelek?? Ja det är frågan, jag vet ju att dom precis innan Krille hämtade dom så åt dom mellanmål så dom är inte utsvultna. Det är mer att man ska få som man vill i det här läget. Vem ska få som hon vill idag? Det är frågan.
Jag tycker också att bara för att man är äldst så ska man inte ha nån förtur framför lillasyster. Det mina vänner är otroligt svårt att hantera så ofta som man vill!
Hursom, vi går in och äter till L:s stora förtvivlan, hon blir ju såklart jätteledsen och har svårare att förstå tidspersprktivet Snart ska vi gå ut igen än vad J har...
Såklart äter J yttepytte liiite och blir mätt på nolltid....
Här är det nästan slut på tålamod.
Jag skulle vilja uttrycka mig: Men GEEEERE!! Men mina flickor är inte så bekanta med den typen av kommunikation. Jag kan inte hellern säga: men det skiter man väl i? fast jag tänker tanken ibland, det kan inte ta ifrån mig =))
Iallafall, vi äter och nu är stunden inne när vi ska gå ut igen. Men då sörru, vill inte L det. Nehe, för hon vill mysa med nappen och Hugo minsann. Och skiter fullständigt i oss andra och sannlådan där hon skulle räva. Det va ju då, ellerhur??
Nu är det jag och J som vill gå ut, och inte L.
Jag. Men du, ska vi inte gå ut en stund och gräva med din taktor då?
L: Nej, Huuugo! (=Sova)
J: Men kom nurå grininge!!
Jag: J, säg inte så. L är trött. J ger mig arga blicken .
Ok, då stannar vi inne då
J: Men åååhh.
Jag: Ja men vi kan inte lämna L inne själv.
I samma stund förstår jag själv vad det är jag sagt.
Såklart vi kan i J.s värld. Vad är problemet liksom??
Ja vi stannar inne och båda barnen gråter. J för att hon inte får gå ut, L för att hon är trött...
Alla somnar skönt och det är nog bara mamman som tänker på det här efteråt.
Hem från jobbet, vill verkligen vara ute för det är finväder. Flickorna precis hämtade på dagis av Krille.
Jag: Tjejer, nu är vi ute en stund innan vi går in och äter.
Där börjar det, i samma sekund jag hör mig själv säga meningen så tänker jag "din idiot, vad äre du säger??"
Det är försent.
J- NEJ, jag vill äta.
L - Jag vill vaja ute mamma, räva i sannlådan.
Där står jag. Mitti. Vill inget hellre än att marken under mig plötsligt öppnar sig och gör ett stort hål under mina fötter, bara för mig. Men nej, önskningar vet vi ju hur det är med. Dom faller inte in. Inte heller denna.
J- Jag SKA äta. NU. Jag är ju hungrig.
Redan nu vet jag vad jag har framför mig, de här kommer ta tiiid. Och det kommer inte bli så mkt tid över för att räva i sannlådan, eller till att äta mat. För det är ju inte bestämt ännu vad vi ska göra.
I detta nu så måste jag bestämma VEM som ska få grina hjärtskärande och få mig att framstå som den absolut sämsta mamman i hela världen. Vem ska jag göra olycklig?
Ja det är frågan.
Jag vet måånga enkla knep för att få dom att göra precis som jag vill, men med mitt sinne för barnuppfostran och för hur jag tycker att det ska vara och hur jag tycker att mina små ska formas för livet så tar jag inga enkla knep. Jag skulle kunna säga, Ok, J om vi är ute och leker en stund och sen går in och äter så får du mysa med mig och godisskålen ikväll. Eller: Ok, L om vi går in och äter nu så får du godis till efterrätt.
Det går ju hem, såklart. Vem nappar inte på godis när man är 2 och 4 år?? Eller 33??
Men nej sörru, så lätt gör jag det inte för mig. Vi äter godis på lördagar och inget annat.
Så det är bara att ta striden.
Jag: men om vi går in och äter nu L så är vi mätta i magen sen och kan gräva jäääättemycket, ellerhur??
L: NEJ!
Jag: J om vi är ute en stund så är vi ÄNNU mer hungriga sen och kan äta jättemycket!
J: Jag kan inte bli hungrigare än nu.
Ok, nu är det liksom slut på alternativ och hålet i marken än mer önskat. Såklart fylls inte min önskan. Nu heller.
Vad är viktigast?? Mat elelr utelek?? Ja det är frågan, jag vet ju att dom precis innan Krille hämtade dom så åt dom mellanmål så dom är inte utsvultna. Det är mer att man ska få som man vill i det här läget. Vem ska få som hon vill idag? Det är frågan.
Jag tycker också att bara för att man är äldst så ska man inte ha nån förtur framför lillasyster. Det mina vänner är otroligt svårt att hantera så ofta som man vill!
Hursom, vi går in och äter till L:s stora förtvivlan, hon blir ju såklart jätteledsen och har svårare att förstå tidspersprktivet Snart ska vi gå ut igen än vad J har...
Såklart äter J yttepytte liiite och blir mätt på nolltid....
Här är det nästan slut på tålamod.
Jag skulle vilja uttrycka mig: Men GEEEERE!! Men mina flickor är inte så bekanta med den typen av kommunikation. Jag kan inte hellern säga: men det skiter man väl i? fast jag tänker tanken ibland, det kan inte ta ifrån mig =))
Iallafall, vi äter och nu är stunden inne när vi ska gå ut igen. Men då sörru, vill inte L det. Nehe, för hon vill mysa med nappen och Hugo minsann. Och skiter fullständigt i oss andra och sannlådan där hon skulle räva. Det va ju då, ellerhur??
Nu är det jag och J som vill gå ut, och inte L.
Jag. Men du, ska vi inte gå ut en stund och gräva med din taktor då?
L: Nej, Huuugo! (=Sova)
J: Men kom nurå grininge!!
Jag: J, säg inte så. L är trött. J ger mig arga blicken .
Ok, då stannar vi inne då
J: Men åååhh.
Jag: Ja men vi kan inte lämna L inne själv.
I samma stund förstår jag själv vad det är jag sagt.
Såklart vi kan i J.s värld. Vad är problemet liksom??
Ja vi stannar inne och båda barnen gråter. J för att hon inte får gå ut, L för att hon är trött...
Alla somnar skönt och det är nog bara mamman som tänker på det här efteråt.
Helvetesdagen närmar sig.
Med stormsteg. Det är säkert fler än jag som i detta nu känner att den snart är här.
Jag vill inte men det går inte att komma undan, tro mig jag har tänkt ut många olika lösningar. Men nej, ingen håller riktigt i slutändan. Jag måste ta tag i den, möta den med makt. Det är det jag måste göra. Och mitt i allt detta så måste jag utnyttja mina barn, det är nog det som ändå känns värst.
Jag ska använda dom 2 liv jag själv satt till världen, jag ska ANVÄNDA dom för att känna mig bättre som människa. Fy fan, men det är den lösning jag har. Framför att totalt nervärdera mig själv och få andra att tro en massa som inte stämmer. Hualigen.
Vad det är för dag som närmar sig?
Det är #pantaflaskordagen#. Usch usch, jag vill inte ens benämna den.
Dagen då jag inför ca 10000 åskådare ska stå med en kundvagn full med svarta sopsävkar och stoppa dessa jävla flaskor i en seeeeg maskin som inte gör annnat än hånskrattar åt mig för varje
flaska jag stoppar i. Och till råga på allt så ger den ifrån sig ett piiiiiip så hela stan hör, och en text typ MASKINEN FULL,KALLA PÅ PERSONAL står med stora bokstäver på displayen. Inte nog med att 10000 st ser vad jag gör, det ska dit extra personal också. Samma människa som sen sitter i kassan när jag kommer med LAPPEN.
Och det spelar ingen roll att jag för varje flaska säger högt och tydligt: Oj flickor vad MYCKET pengar NI får nu! Nej folk VET, dom står där bakom och BEKLAGAR, det är det dom gör.
Beklagar att jag min stackare, säkert ensamstående med dessa två små otåliga barn måste PANTA flaskor för att överleva. Fy hur sverige har blivit bla bla bla.
Jag VET vad dom tänker. Dom står där och gottar sig i vad dom tror är andras olycka.
Och inget kan jag göra för att förklara att så är inte fallet. Jag HAR jobb, hus, sambo, 3 bilar mm mm mm. OCH jag pantar dessa jävla flaskor för milljön och för att det är så man ska göra. Nej, det spelar ingen roll. Dom VET.
Jag har funderat på att helt dra in dryck i pantflaskor i familjen, att slänga dessa i soptunnan, att "råka" slänga med dom när jag lämnar tidningar, att helt enkelt låta skiten ta upp hela gäststugan på 40kvm. Men det är ju inte rätt. Jag skulle ju kunna panta efter varje flaska men vem gör det???
Nej man samlar på sig skiten, det är det man gör.
Sist jag pantade då va det ca 2 års förbrukning... det tar tid.
Och det är väl ca 2 år sedan typ.
Så.. nu är den snart här, helvetesdagen när jag med högburet huvud lägger in stöten och åker
med tanken: "Det skiter man väl i!"
//J
Jag vill inte men det går inte att komma undan, tro mig jag har tänkt ut många olika lösningar. Men nej, ingen håller riktigt i slutändan. Jag måste ta tag i den, möta den med makt. Det är det jag måste göra. Och mitt i allt detta så måste jag utnyttja mina barn, det är nog det som ändå känns värst.
Jag ska använda dom 2 liv jag själv satt till världen, jag ska ANVÄNDA dom för att känna mig bättre som människa. Fy fan, men det är den lösning jag har. Framför att totalt nervärdera mig själv och få andra att tro en massa som inte stämmer. Hualigen.
Vad det är för dag som närmar sig?
Det är #pantaflaskordagen#. Usch usch, jag vill inte ens benämna den.
Dagen då jag inför ca 10000 åskådare ska stå med en kundvagn full med svarta sopsävkar och stoppa dessa jävla flaskor i en seeeeg maskin som inte gör annnat än hånskrattar åt mig för varje
flaska jag stoppar i. Och till råga på allt så ger den ifrån sig ett piiiiiip så hela stan hör, och en text typ MASKINEN FULL,KALLA PÅ PERSONAL står med stora bokstäver på displayen. Inte nog med att 10000 st ser vad jag gör, det ska dit extra personal också. Samma människa som sen sitter i kassan när jag kommer med LAPPEN.
Och det spelar ingen roll att jag för varje flaska säger högt och tydligt: Oj flickor vad MYCKET pengar NI får nu! Nej folk VET, dom står där bakom och BEKLAGAR, det är det dom gör.
Beklagar att jag min stackare, säkert ensamstående med dessa två små otåliga barn måste PANTA flaskor för att överleva. Fy hur sverige har blivit bla bla bla.
Jag VET vad dom tänker. Dom står där och gottar sig i vad dom tror är andras olycka.
Och inget kan jag göra för att förklara att så är inte fallet. Jag HAR jobb, hus, sambo, 3 bilar mm mm mm. OCH jag pantar dessa jävla flaskor för milljön och för att det är så man ska göra. Nej, det spelar ingen roll. Dom VET.
Jag har funderat på att helt dra in dryck i pantflaskor i familjen, att slänga dessa i soptunnan, att "råka" slänga med dom när jag lämnar tidningar, att helt enkelt låta skiten ta upp hela gäststugan på 40kvm. Men det är ju inte rätt. Jag skulle ju kunna panta efter varje flaska men vem gör det???
Nej man samlar på sig skiten, det är det man gör.
Sist jag pantade då va det ca 2 års förbrukning... det tar tid.
Och det är väl ca 2 år sedan typ.
Så.. nu är den snart här, helvetesdagen när jag med högburet huvud lägger in stöten och åker
med tanken: "Det skiter man väl i!"
//J
