Alltså

Det här med flugor...
Man sitter och ser på t ex tv, ett BRA program man verkligen vill se eller så sitter med datorn i kän´t och gör det som är viktigas med den. Facebookar.

Då kommer den. Dessa små enervernade, irriterande och fullständigt hatade djur.
Dom har ett surr som är så irriterande att vem som helst kan bli inspärrad på 10:an, (och då med totalt besäksförbud och rummet är helt kalt, inget som helst som kan användas vid ett ev självmord finns. Inte ens en matta.)
Den är så liten men kan reta gallfeber på en.
Iallafall, där sitter man och den kommer. Först litet besök på tröjärmen bara och sen flyger den iväg men.. kommer tillbaka, den här gången på fingret och börjar genast GÅ. det killas. Flyger iväg igen, kommer tillbaka på handen, även nu GÅR den där. Ruskar på handen. Borta. Kommer tillbaka och sätter sig på skärmen. Tar några steg, petar bort den. Den flyger iväg. Kommer tillbaka, sätter sig på armen. Nu är irritationen rätt så - förösker slå den. Den flyger iväg.
Kommer tillbaka, sätter sig på benet (utan byxor), börjar GÅ. Skakar benet, den flyger iväg. Kommer tillbaka till samma ben. Skakar igen, borta.
Kommer tillbaka, sätter sig på det andra benet. Jävligt irriterad nu, lyfter på datorn, SLÅR. AJ. Den flyger iväg.
Kommer tillbaka, sätter sig på NÄSAN. Slår INTE. Ruskar som värsta puckot på huvet, den flyger iväg.
Är nu så irriterad att jag stänger av datorn och väntar.
Såklart den kommer tillbaka, sätter sig på armen. Haha, nu du din jävel är livet över.
Sakta, sakta somar jag in aset med handen, SLÅR. Den flyger iväg.
Ok, jag ger mig.
Går ut i köket och hämtar flugsmällan - du trodde du skulle vinna va?? Idiot.
Tar med flugsmällan, sätter mig i soffan med ett leende på läpparna.

Den är borta.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0