Tyst i huset.

Det är bara jag vaken. Krille gjorde kväller tidigt med flickorna, trött stackarn. Det är inte bara att sitta i en grävmaskin hela dagarna. 
Jag tycker sånna här stunder när jag är helt för mig själv är rätt sköna, det är inte ofta dom händer men när dom gör det är dom välkomna. Jag behöver rensa huvet ibland på allt möjligt och det görs bäst när jag är ensam och kan ta mig tiden att tänka.
Just nu kretsar mycket runt barnen och deras relation med övriga runt oss.
Jag har kommit fram till att den dag jag blir mormor, då ska jag finnas där för mina barn och barnbarn till 100%, alltid. Jag ska ställa upp helt av mig själv, erbjuda mig att spendera tid med mina barnbarn mm. Så trenden bryts. Om min mamma hade funnits är jag säker på att hon hade funnits för oss mest hela tiden, det också på både gott och ont. Jag hade säkert blivit trött på henne... =) Men som det känns just nu så har det varit tusen gånger bättre än som det är.
Hon hade säkert bett att få ha barnen hos sig för sällskapets skull, hämtat dom tidigare från dagis ibland, tagit med dom på bilturer osv.
Det är något både jag och Krille saknar, att någon BRYR sig om våra barn. Att någon kanske ringer nån gång och frågar om dom får ha barnen, eller om dom får komma och umgås mm. Som det är nu så får ALLTID Krille och jag ringa och " be om hjälp", som det väljs att kallas. HJÄLP med sina egna barnbarn??? Hur fan tänker man då? Det är som att sitta barnvakt till sina egna barn. Det går inte.
Käsnlorna för barn och barnbarn finns liksom inte, det är bara jobbigt. Men det sägs ju såklart inte till oss, men tystnaden talar för sig själv.
Krille är ju den som klarar sig helt själv resonerar man, ja jag kan säga att han är TVINGAD till det. Det är inget han vill eller valt. Och att inte engagera sig i sina barnbarn, det är INTE att Krille klarar sig själv. Det är ren jävla, ja jag vet inte ens vad jag ska kalla det.

Det ska bli roligt att se när vissa andra i familjen får barn, hur det blir då.
Nej fy vad besviken man blir.

Nu har jag rensat lite och det känns skönt att skrivit ner det.

Nu ska jag kolla lite på tv. Ha det.


Kommentarer
Postat av: Amanda

Jag saknar mormor jag med! Men det känns som att hon är med ibland. Jag som tror på lite hokuspokus så tror jag att hon är med oss alla :) och på min arm också.

Hoppas allt är bra annars! :)

Puss och kram

2010-04-02 @ 21:37:55
URL: http://saraamandalantz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0